Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stålhandske. Han har lofvat att föra mig öfver till
Lindholmen. Jag har nästan funderingar att taga upp ett
porterbryggeri, som de tagit lifvet af derborta i dessa dagar.
Jag har också gjort en färd till den ofvannämnda
Slottsskogen, till ett värdshus der, som hålles af tracteur
Berger och der det serveras utmärkta ostron och der det
dansas och musiceras om qvällarne. Der kan man också
få mat, om man beställer på förhand. Det hade vi icke
gjort. Dryckesvaror finnas dock här öfverallt och af alla
slag. Allting här utom stadsmurarne är billigare, då de
flesta nöjen och den mesta förtäring äro strängt reglerade
och icke obetydligt dyrare i staden, säga de. Här kunde
man nu få godt rödt Bordeaux-vin af 1791 års utmärkta
sort till 12 skilling svenskt bouteljen. Men Batavia-arracken
kostar en rdr. halfstopet. Många engelska varor säljas nu
i Göteborg billigare än förut och billigare än på många
andra ställen, då de hitföras från Norge, der fransmännen
sälja sina engelska »priser». Franska kapare med dansk
besättning lära ibland taga engelska handelsfartyg.
*
Jag har tänkt öfver, hvar jag skall presentera mina
recommendationer. Jag vill göra visit på Wikens varf
hos herr Bagge, och jag vill in till staden.
Vi mötte i dag på vår promenad en vis-à-vis vagn
med två vackra Mohrenkopfskimlar; i vagnen satt ett fint
sällskap och den vackraste flicka jag någonsin skådat, fast
jag varit i Holland i tre år. Lagerheim upplyste mig, att
det var en mamsell Fredrika Helleberg från Marstrand.
Hästarne tillhörde just hr Bagge på Wikens varf. Det höll
på att bli ett farligt äfventyr för de åkande. Lokremmen
hade icke blifvit tillspänd på ena hästen, eller kanske
spänntennen lossnat på något sätt. Hästarne blefvo oroliga,
och det syntes impossibelt för kusken att styra dem, då
selen började åka allt mer bakut på den ena. Lagerheim
och jag skyndade fram och höllo hästarne, så att kusken
hann ur och bota skadan. De åkande tackade oss så
mycket. Lagerheim presenterade mig för dem; de tre
andra voro capitaine Bildt med fru och syster, en fru Kilman
från Marstrand, som lärer vara slägt med den förtjusande
flickan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
