Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kaffepanacé, nemligen ostindiska bouteljeuren Holmström, som
lärer bo i Majorna, ostindiska capitainen Erik Nissen, som
nu skall föra den stora »Sofia Magdalena» ut till Canton,
kanske också till Amboina, och en bokhållare hos
skeppsmäklaren Leffler & Son, som jag glömt namnet på. Jag
fick nu höra, att det var klart, att Pettersson skulle få ett
större fartyg och gå ut på långtur.
Bouteljeuren föreföll vara en skämtsam herre, klädd
som han var i löstoupé, lifstycke af klipping, brun
doffelkolt med blå krage och blå uppslag och stöflar med gula
kragar. Capitaine Nissen såg mera förnäm ut med sin frack
eller långrock af fint blått kläde med stora förgyllda
knappar och grått chalongfoder och permissioner af gulgrönt
engelskt tyg, som jag först tog för siden; så glänste de.
Jag kom att observera allt detta, då jag läst om en
öfverflödsförordning, som kom ut för ett par år sedan och
som förbjöd manspersoner (utom i ordens-, biskops-, teologie
doktors- och hofdrägter) att bruka silkestyger, sammet och
siden och spetsmanchetter; samma förordning lärer ock
förbjudit att kaffe fick brukas liksom all slags utländsk spirituosa
utom arrac. Arrac och bränvin användas till panacéer
äfven ute bland fiskeribefolkningen, berättade bouteljeuren.
Folket har god förtjenst på sillfisket och bryr sig just icke
om öfverflödsförordningar, icke ens när de öfvervakas som
strängast.
Jag tog min pipa kanaster — der fanns både
holländsk och virginia, ett väl försedt hus — och samspråket
var mycket lifligt. Den Lefflerske bokhållaren hade roliga
historier om Vilke Tjerks Klein, »capitaine» på »De
Dortje Kraamer», som nu låg i Stora hamnen, och om
hans fru, som ibland gjorde sin toilett väl öppet
ofvan däck.
Under alla de lustiga historierna kunde jag dock icke
afhålla mig från en känsla af half motvilja derför, att
sådant nu, just nu kunde roa mig. Mina tankar sväfvade
verkligen långt bort, ja, kanske icke ändå så långt bort.
Var hon, den förtjusande Marstrandsblondinen var hon nu
på varfvet Wiken, som gäst i Bagges familj, eller hade
hon följt fru Kilman ut till denna märkliga »Porto franco»?
Hvarför längtade jag till Marstrand, när jag med »Adolph»
kröp in till Göteborgsrivieret? Jag är nu redan gamla
karlen. Jag har sett både det ena och det andra här i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
