Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vägen är här den finaste gatan; den är stenlagd och går
öfver ett rätt stort torg.
Vauxhall lärer hafva undergått många öden. Den
förre värden lärer hafva spelat concurs; eller kanske det
var hans sterbhus som genom cessio bonorum ville komma
på det klara. Nu är det emellertid ett ofantligt mycket
besökt ställe med en utbyggnad och ett glasrum som ligger
i trädgården. Trångt är det nu inomhus, men dit kommer
folk från alla håll, icke minst från staden inom murarne.
Der var nu musik lånad från staden, präktig musik,
inöfvad af en monsieur Daubilly, hvilken kapellmästare,
efter hvad man berättade, införskrifvits af en mycket
berömd fransk musiker, M. La Hay. Denne La Hay lärer
lefvat länge härstädes och gjort mycket för musiken och
var en stor favorit, hvilket ock af höga vederbörande
erkändes, i det att magistraten gaf honom privilegium på
att sjelf eller genom musikanter, som han inöfvade, utföra
allt offentligt spel med olika instrument här i staden och
dessutom äfven få låta dessa konstnärer spela på
danstillställningar i privata hus, hvarvid betalningen efter af
magistraten fastställd taxa erlades till honom, som sedan
skulle dela denna betalning med de af honom förhyrda
musikanterna. Myndigheterna gjorde detta derför, att de
insågo, att någon ordentlig musik ändå borde finnas i
staden, särskildt vid offentliga tillställningar.
Monsieur Daubilly hade ett rätt artigt kapell. Det
påstods vara inöfvadt just af stadsconcertmästaren La Hay
men utgjorde endast några få af hans orchester — en
dul-cian, en trumpet, en clarinett, ett waldthorn, en violin och
en violoncell. Sjelf spelade M. Daubilly en duett på ett
Stockholmsclavier med elfenbenstangenter i fem octaver.
Då jag är mycket road af musik hade vi nu en
synnerligen angenäm afton. Synd var det, att det var för kallt
för musiken att spela ute i Trädgården, hvilket den nu
brukar göra om somrarne.
Bouteilleuren var vid det mest glänsande lynne. Visst
var han litet högljudd ibland; men han hade bekanta på
alla sidor, äldre och yngre, mest ostindiefarare förstås,
vice supercargen Dassau, förste ostindiestyrman
Lillie-stråle, bouteilleur Enander, styrman Johan Brusewitz,
styrman Gustaf Virgin. Jag skref upp namnen så godt jag
uppfattade dem, för jag vill ju samla connaissancer, så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
