Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket jag kan. Det sades, att de flesta skulle gå ut med
»Drottningen» eller »Maria Carolina», hvilka båda nu ligga
der ute vid Klippan. Nissen skall ju ha den ena. En
rask karl måste Ostindiehofmästaren Svanberg vara. Glad
var han; men han lärer också vara mycket capabel att
samla pengar, och han har redan ett vackert hus med
trädgård härute. Jo, de som ha hand om mat och dryck
för ostindiefarare, de ha nog tillfälle att lägga ihop en
styfver.
Det blef något för hett och rökigt på slutet. Till
supé fingo vi icke något annat än anjovis, rökt svinhufvud,
härsket Curlandssmör och jutskt kött samt Edamerost och
ostindiska sötsaker. Dryckesvaror var det godt om, äfven
irländsk Usquebad (Whisky) och tyskt Goldwasserbränvin;
franska viner måtte de få införa hit och servera fritt.
Dessutom fanns det både Muscat och Madeira och rätt godt
Stockholmsöl. Här i staden brygges nog också öl, efter
engelsk metod. Vid yttersta hamnen vid det s. k.
Sänk-verket ligger ett sådant bryggeri.
Emellertid blef det bråkigt. Bouteilleuren hittade på
en gammal bekant, en fänrik vid flottan som hette
Geiffen-schiitz, som var full och som nödvändigt ville sjunga visor
för oss, när musiken slutat. Han hade dålig röst och icke
alls något musikaliskt gehör. Han sjöng en tarflig visa, som
jag icke kommer ihåg, men första versen lydde ungefär
så här:
En Bagge, som ej fått sin prydnad,
Som annars just är hornfäns lott,
Sägs till en spåman hafva gått
Och utaf honom äskat tydnad,
Hvarför han ännu horn ej fått.
Det var hett i salen. Något steg mig åt hufvudet.
Jag vet icke huru det kom sig, men arg blef jag.
Jag förstod icke detta raillerie. Var det för, att jag tänkte
på Baggens varf? Emellertid blef der gräl och något
slagsmål. Greiffenschutz fick hjelp af en kamrat, som var
ovettig, skröt och commenderade. Han hette Gyllenschruf,
sade de. Den var nästan värre än den andre. Men
Nissen och Pettersson skiljde oss åt.
Vi hade lång väg till våra bostäder. Nordströms
kusk hade kört hem. Det var svalkande. Annars kunde
vi ju fortsatt med bråket hur länge vi velat. Det var ljust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
