Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är märkligt nog hvad sådana der resor föra
menniskor närmare hvarandra, hvilka visst icke ha samma
ställning i sällskapslifvet. Annars har jag ock lagt märke
till, att när den högre aristokratien isolerar sig på ett rätt
farligt sätt, så sluta sig deremot mellanelementen mera
tillsammans.
Om detta är en inverkan af den franska
revolutionsrörelsen och de opinioner, som denna manat till lif eller
tillämpning, så må denna förändring i åsigter icke
derför anses deplorabel eller förkastlig. Här i staden har
lAnske detta förhållande förberedts, i det bl. a. en mängd
adeliga personer och ibland högre amiralitetsofficerare
tagit tjenst hos Ostindiska companiet. Särskildt torde
en längre gående* förändring i meningen böra med
tillfredsställelse helsas, då densamma yttrar sig deruti, att
kroppsarbetets yrken icke längre föraktas af de mera
beläste eller bildade.
Jag hör att en magistratsperson eller rådman här i
staden förklarat, att han såge med nöje, att gesäller, som
uppföra sig anständigt och beskedligt, gå i sällskap- med
studenter och skrifvare — en i forna tider oerhörd sak,
då man ansåg en pudrad hjessa, hvari oftast ej bodde
hundrade glosor, utmärka ett långt ädlare kreatur än den
kunde vara, som arbetat sig till gesäll. Denne rådman
skall hafva tillagt, att han trodde, att hans söner, till äldre
år komne, skulle välsigna honom, när de trötte af hyfveln,
grafstickeln eller skafjernet ginge till ett godt bord, som
deras svett dukat med redlighetens bröd, i stället för till
ett bord serveradt med olofliga sportler, tillgrepp af
kronans medel, medmenniskors olyckor genom beslag,
an-gifvelser m. m.
Man må väl säga, att denne rådmannen just icke synes
haft så goda tankar* om det embetsstånd han sjelf
tillhörer; men det är ju likafullt möjligt att han har rätt.
Kroppsligt arbete är värdt sin heder. Man kan väl ock
säga, att handtverkarens kall är lugnare och stadigare än
köpmannens och sjömannens, under det att detsamma
framför embetsmannens har det företrädet, att han kan
utöfva det och derpå få sin utkomst hvarhélst han
hamnar här i verlden.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
