- Project Runeberg -  I Göteborg för omkring hundra år sedan. Romantiserad kulturhistorisk skizz /
114

(1898) [MARC] Author: Fredrik Åkerblom - Tema: Göteborg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XIII.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag gick in till min vän Stålhandske i qväll. Det
var gemena historier han hade att omtala. Den coquinen
Gyllenschruf har i amiralitetsmessen kommit fram med
den nedriga osanningen, att jag skulle vara gift, gift ute
i Amboina med en malajska. »Tacka Gud, om han icke
har flera negerhustrur derute. Sådant går ju lätt för sig
i sådana länder, och lärer för öfrigt höra till god sed
bland dessa plantageherrar.»

Kan jag tro annat, än att sådana rykten också kunna
komma fram till Marstrand? Den karlen rågar måttet af
sin nedrighet; och nu är det mig icke längre* möjligt att
fördraga hans oförskämdhet utan att gifva honom en
tillrättavisning, som han icke så lätt glömmer.

Jag frågade Stålhandske hvad jag borde göra med
anledning af detta grymma förtal. Jag ville skrifva till
hr Helleberg och säga honom, att man spridt ut sådana
osanningar om mig; men han tyckte att jag borde afstå
från denna föresats; och kanske har han deri rätt. För
det första skrifver jag så dålig svenska och icke stort
bättre engelska; och hr Helleberg förstår nog icke
holländska. Jag har visserligen läst ett tillkännagifvande, att
en hr Hoffman, boende i sadelmakare Seidells hus vid
Vallgatan, författar på svenska hvilka skrifter man önskar,
räkningar, libeller och ansökningar samt bref; men jag
vill icke taga någon främmande i förtroende om hvad som
nu så häftigt bekymrar mig. Stålhandske säger också,
kanske klokt nog, att det är mycket möjligt att detta
eländiga förtal i sin t futilitet alls icke kommer till hr
Helle-bergs eller hans familjs öron, och att jag icke borde sjelf
gifva sådana rykten fart eller väcka björnen som sofver.
Hr Helleberg lärer vara en både misstänksam och häftig
herre, som derute i Marstrand haft göra med mycket
besynnerligt folk. Ja, ja, kanske har Stålhandske rätt.
»Sla-pende honden moet men niet wakker maken.» Jag bör
åtminstone i lugn och ro eftertänka, hvad som lämpligast
är att göra.

* *

*



I dag på morgonen passerade jag Surbrunn på
vägen in till staden. Der gick bland några få brunnsgäster
ännu lector Ekebom, som helsade mig med mycken välvilja.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faigot/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free