Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XIV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra för att få tjenst i staden. De nöjde sig snart inte
med kattun, parkum och ylletyg: snart komme de i
mus-selin och lifrockar af doffel; om vintern ha de lifrockar
med foderverk i lifvet och silkesknappar. Och huru vuxe
icke tj ens tefolkets anspråk! Professorn finge nu betala
70 daler silfvermynt i årslön åt en piga och 120, ja 150
daler för en hushållerska. Vore det rimligt det?
Men nästan värre var det, tyckte professorn, att
bönder och tjenstefolk börjat spela icke blott på allmänna
nummerlotteriet utan äfven på Musicaliska academiens
stora lotteri. Det vore en ruin detta spelande för hela
det svenska folket. På sätt och vis vore det väl, att
spelet med dess serier af amber, temer och qvarterner icke
i allmänhet lämpade sig för fattige och riktigt enfaldigt
folk. Det var mest rika och förnäma personer, som
för-stode sig på spelet och kunde hålla i utan att förlora
möjligheten att fortsätta. Två mycket rika götheborgare
hade nyligen vunnit stora summor, man sade öfver 10,000
rdr, hvardera. Men fattiga, dumma menniskor lade icke
märke till denna skillnad, utan spelade, när de hade något
att undvara; de kastade naturligtvis dermed bort pengar,
som just de bättre än andra behöfde.
Det fans emellertid ett visst samband mellan
nummerlotteriet och bondpigorna, ty när lotteriet stiftades år
1771, så bestämdes det, att 500 rdr af dess inkomster
årligen skulle afsättas för uppmuntran till giftermål och till
folkmängdens förökande. Denna summa utdelades nu
årligen som hemgift åt fem bondflickor. Professorn tyckte
också att man borde ge något åt pojkarne.
Förut voro visserligen lotterierna allmännare.
Städerna togo upp lotterilån. Professorn hade sjelf varit
dåraktig nog att en gång spela på Vesterås stads lotteri
men utan framgång. Visserligen vore det förbud mot att
spela på utländska lotterier, men hvad tj enade det till, då
man kunde få spela så mycket man ville på svenska?
Än ett, än ett annat svenskt lotteri privilegierades — icke
mera till folkmängdens förökande — utan för så kallade
konständamål. Sålunda hade man ju också haft ett
lotteri för att skaffa medel till Mariebergs porcellainsfabrik
invid Stockholm, liksom soppskålar, spillkummar, fat och
tallrikar behöfde vara några konstsaker, ja konstsaker för
pigorna att dagligen slå sönder!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
