Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. XXIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
snyggt och enkelt möbleradt men nog så mörkt. Det
kostar kantänka 8 sk. om året i skatt för stora fönster, 4
sk. för medelmåttiga och 2 sk. för små, så att den, som
är fattig, egentligen bör sitta i mörkret, när han är hemina.
Emellertid hade jag nu mest impressionen af frisk
granrislukt — hackadt granris var strödt på golfvet i förstugan
— då vi icke stannade inomhus utan genast gåfvo oss
i väg.
Vi gingo landsvägen framåt, ända tills vi kommo till
ett ställe som heter Johanneberg och den s. k. Korsvägen,
på andra sidan om hvilken Dittmer visade mig på
Gete-bergsängen. Närmast ligger aflidne rådman Carl
Lambergs plantage Lilla Getebergsängen. Det var en
tem-ligen kylig men klar höstmorgon. Vi hörde klockorna
ringa samman i Örgryte kyrka. Jag föreslog emellertid,
att vi skulle besöka trädgårdsmästaren Lundberg på
Chri-stinelund. För att icke gå hela samma väg tillbaka och
behöfva passera genom hr Bernh. Wohlfarts ståtliga ställe
med samma namn gingo vi, när vi kommit ett stycke på
återvägen, en fäväg kallad Kalfgatan, då vi först passerade
peruquemakaren Blombergs ställe — det har varit och är
väl ännu ett inbringande yrke att tillverka och reparera
och rensa peruquer —; derefter gingo vi förbi
Lorenz-bergs trädgård och baksidan af hr Wohlfarts gård. Pilar,
askar och lindar hade nästan bibehållit sin behagfulla gröna
skrud, men på björkarne hade höstkylan nupit bläden
gula. Omsider kommo vi fram till vår trädgårdsmästare,
som blef glad att se mig men beklagade, att han nu icke
hade några Floras skatter att offerera för denna älskvärda
damens räkning, för hvars skull han i våras skar af sina
vackraste drifhusrosor. Emellertid tog jag några halffrusna
astrar och resedor, — som mest gått i frö — till ett minne
af dessa rosenskördar som då gåfvo mig så rika
förhoppningar, hvarjemte Lundberg lofvade mig att sända en
superbe collection af eterneller att lägga på bomullsvadden
i fönstren, när fru Ullman sätter in innanrutorna för vintern.
Då vi härefter gjorde en tur åt wstra Haga hade vi
ett äfventyr. Vi mötte en qvinna, hvars klädsel angaf
stor fattigdom. Oför var hon och på något sätt ock
»kul-harter»*). Hon bröt något på ett främmande språk och
*) Krokryggig, bohuslänska. Utgifvarens anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
