Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
barndomslifvet och barnasinnet, det dör icke bort så länge lifvet
varar.
I ett sådant hem och under sådana omständigheter
var det, som hjältinnan i denna skildring tillbringade sina
första år. Det var ett hem, som icke förädlade de
medfödda anlagen eller dämpade naturellens dåliga böjelser,
det var i stället ett hem, där en mängd af omständigheter
bidrog att framkalla och tillspetsa de sämre
karaktersegenskaperna.
Kandidat Höglund, som hade sina föräldrar boende i
staden och hvilken vistades hemma under sina studieferier,
utgjorde en af familjens närmaste umgängesvänner. Det
var en person, som inte mycket brydde sig om skvallret
i staden och som därför ogeneradt umgicks lite hvar som
hälst, där det fans punsch och glada ansikten. Han var
god vän både med herrn och frun och flickorna. Han
spelade kort med grosshandlarn, konverserade salongsprat
med frun och berättade studenthistorier för lilla Olga. Det
sista gjorde han, egendomligt nog, allra hälst. Men
kandidaten var en rigtig finsmakare i fråga om tycken, och
därför tyckte han bäst om friska och vackra barnansikten,
där ännu icke frisertänger, läppsmink och pudervippor
hjälpt upp de naturliga behagen.
Olga var hans synnerliga favorit. Han beundrade den
intelligens, som redan vid så unga år röjde sig i hennes
omdömen och iakttagelseförmåga, han dyrkade lite smått
hennes stora, blå ögon och näpna anlete, kring hvilket
det ljusa hårets lockar böljade sig. Ock det må sägas till
hans skam, att det var icke alltid den milda
broderskyssen, som han tryckte på barnets läppar och panna, det
låg ofta något af liebhaberns njutningslystnad däri.
Våra medicinska kandidater äro ju också beryktade
för sina lättfärdiga vanor och sin brutala kurtis. Det ser
ut som om deras vetenskapliga studier, karfvandet i
människokött o. d., i hög grad skulle befrämja
människonaturens lidelsefullhet och djuriska njutningsbegär – –
Vi återgå till samspråket i förmakssoffan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
