- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
13

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Det af blodet nedstänkta ansiktet hade en hemsk
prägel. Anletsdragen voro förvridna af själskval, det syntes
att det kostat stora plågor att rikta det mördande vapnet
mot tinningens brosk.

Grosshandlarn hade kommit hem för en timma sedan
och läst in sig på sitt rum. Man trodde honom vara
sysselsatt med arbete för affären.

Han hade öfvertänkt sin ställning. Hans ekonomi var
ruinerad, hans hemlif en daglig strid, hans
njutningslystnad mätt och förslappad – hvad skulle han längre lefva för?

Men han var rädd för döden, han var feg, och det
var de sista minuternas djefvulska kval, som tryckt
stämpeln på det hvita ansiktet, kring hvilket blodet forsade.

Sådan hade Olga sett honom, det var det sista minnet
hon hade af sin far, hvilken trots allt var den ende, hon
omfattade med någon kärlek.

Det satt kvar, detta minne, i hela hennes lif, och i
stunder af de vildaste utsväfningar och den djupaste
förnedring kunde det hända, att hon såg detta dödsbleka
ansikte med de vanstälda dragen som en vålnad grina sig till
mötes, erinrande henne om döden och domen öfver lifvet,
framträdande som en ödets hämnande domare öfver det
förgångnas och det närvarandes synder, och då kände hon
en fruktansvärd rysning genomfara kropp och själ.

Men när hon vaknade till lif efter afsvimningen vid
fadrens lik hade det kommit ett nytt drag i hennes
karaktär, en hårdhet, ett förakt, ett elakt behof efter att plåga
andra emedan hon sjelf blef plågad, hvilket förut icke
funnits där. Barnasinnet hade fått en ny spricka,
själslifvet en ny fläck. Revolverkulan träffade icke blott fadrens
tinning, den efterlämnade äfven ett märke i den tioåriga
Olgas själ.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free