- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
23

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på svaret. Han ville inte precis säga, att det var han,
som styrde om allt. Han kringgick ett direkt svar:

»Ja visst, och skulle hon inte kunna det fullständigt,
så skall jag hjälpa henne. Det blir för rästen mycket
billigt. Jag känner den gamla frun så väl.»

»Hvarför vill kandidaten det så gärna?»

»Hm . . . jag vill att Olga skall så tidigt som möjligt
få se lite mer af lifvet än Olga kan få här hemma. Jag
var ju en god vän till far . . .»

Vid det ordet steg tårarna henne i ögonen,
kandidaten hade berört hennes vekaste hjärtesträng. Han steg
upp, tog hennes lilla fina ansikte mellan sina händer, såg
henne i ögonen och sade i glad ton för att jaga bort
hennes ledsnad:

»Nå, går Olga in därpå utan någon motvilja?»

»Ja, om kandidaten och mamma vill det . . .»

Han gaf akt på att hon nämde honom först. Det kom
liksom något varmt öfver hjärtat. Han höll värkligen
mycket af henne. Och hon var söt, där hon stod med de
stora, talande ögonen fulla af tårar, och det ljusa hårets
vackra lockar i oregelbunden yppighet kring panna och
kinder.

Han böjde sig ned och kysste hennes panna. Han vågade
inte beröra hennes läppar. Han var lika blyg som om han
stått och friat till en tjugoåring. Man han tyckte att det
fans något i detta ansikte, som gjorde att man glömde
hennes ålder.

»Och Olga skall inte sakna mamma . . . eller Elsa . . .
eller hemmet . . .?»

Det var nog en oförsiktig fråga. Men han ville pröfva
henne.

Hon såg på honom och hennes ögon vidgades ännu
mera. Han såg den där elaka glimten i dem, när hon skakade
på hufvudet och sade:

»Det tror jag inte.»

När frun sedan kom hem, hade kandidaten och hon
ånyo ett längre samtal. Och så blef det bestämdt, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free