Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och en väldig knölpåk, som han med ett humoristiskt
påhitt bar i en snodd öfver axeln och därför icke behöfde
lägga ifrån sig, då han skulle svänga sig i dansens ringar.
Det förorsakade litet obehag, men det var högst originelt
och gjorde mycken lycka.
Hans unga följeslagerska hade en enkel, smakfull
dräkt, hufvudsakligast hållen i skärt. Samma färg bar
äfven hennes ansiktsmask.
Men man såg icke mycket på hennes dräkt, det var
några naturliga behag, som framträdde med oemotståndlig
makt. Hvad man först och främst lade märke till, då man
betraktade henne, var det rika, praktfulla håret, öfver hvars
ljusa lockar tycktes vara strödt ett skimmer af guldglans,
och de stora, talande ögonen, i hvilkas djupblåa färgton
låg någonting utomordentligt skönt och tjusande. Det var
det blonda håret och de stora ögonen, som dominerade
intrycket. När man såg detta, väntade man sig där bakom
masken ett ansikte af ovanlig skönhet.
Det var därför icke blott förvåning öfver sitt
brådmoget djärfva sätt hon väckte hos de personer, som hon mera
intimt stötte samman med under maskeradens sällskapslif;
det intryck, man omedelbart därefter erfor vid betraktande
af henne, var beundran öfver hårets och ögonens
skönhetsmakt.
Just nu spelas upp en vals, en lekande melodi af
Strauss. Tonerna komma mjuka, smekande, de elektrisera,
gifva lif åt hvarje närv och muskel.
Den unge kavaljeren i grilljanne-kostym skyndar fram
till den lilla damen i skärt, bjuder henne armen med en
förtrolig bugning, och drager henne fram genom en hop
af åskådare, som ännu icke hunnit ordna sig till dansen.
»Nu är det min vals», säger han.
»Ja, du, till alla de öfriga danserna är jag uppbjuden»,
säger hon med en liten knyck på nacken, som skall bevisa
att hon inte är beroende af honom för att få dansa.
»Gratulerar!»
Och så bockar han sig ironiskt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
