Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Är du nöjd?» frågar han vidare.
»Julius, det är rysligt roligt . . . gudomligt!»
Hon gör en gest, som visar hur förtjust hon är.
»Du uppför dig ju, som om du vore född på en
maskerad.»
Det var han, som kom med den anmärkningen.
»Ha, ha, ha . . . tycker du att jag är en så’n dufunge
annars då?»
»Nej, men jag trodde du skulle vara rädd för att språka
vid herrarna.»
»Rädd . . . Bah!»
Hon lade ett visst förakt i rösten.
»Du är riktigt söt i den där kostymen», hviskade han
henne i örat, »du får lof att ge mig en kyss sedan.»
»Kom inte med sådana där dumheter nu, du har ju
lofvat att vara min skyddspatron i kväll», svarade hon.
»Är du inte ängslig?»
»Hvad skall hon göra mig?»
»Skvallra om det.»
»Hon vet ju inte hvar jag varit.»
»Men det måste du allt klämma fram med.»
»Aldrig!»
Det blixtrade till i hennes ögon, en blixt af trotsig
beslutsamhet.
Och så tog han den lilla späda »damen» om lifvet
och valsade ut.
Hvem var hon?
Läsaren har måhända redan känt igen hennes ljusa
lockar och blåa ögon. Det var Olga Löfborg.
Hon var nu fjorton år, öfver tre år ha förflutit sedan
hon kom till Stockholm. Dessa tre år hade hon tillbringat
i fru Rosenbergs pensionat.
En karakteristik af hennes utveckling under dessa år
ligger endast i den händelse, att vi återfinna henne midt
i natten på en maskerad. Vi kunna vara säkra på, att det
icke var med fru Rosenbergs medgifvande, som hon
uppehöll sig här. Nej, hon hade gått dit utan tillåtelse. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
