Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dimmiga, dräkten nedsolkad – en rusig demimonds utseende,
och dock bara ett barn.
Så fort hon fick syn på Julius, ropade hon åt honom:
»Är det mig, du går och söker?»
»Ja», svarade han kort, och vändande sig åt hennes
sällskap tillade han: »Jag ber om ursäkt, men jag har
något att säga åt eder dam».
När hon steg upp, tog han med halft våld hennes arm
och lade den i sin. Hon stod osäkert.
»Vi måste resa hem, Olga!»
»Nej, vi stanna till slut.»
»Du måste hålla vår öfverenskommelse.»
»Hvilken då?»
»Att gå härifrån kl. ett.»
»Vill du det ovilkorligen?»
»Ja, jag går annars ensam.»
»Nå, då får jag väl lof att följa med.»
»Men du får förlåta mig, jag måste säga dig, att du
kan inte gå hem sådan, som du ser ut.»
Hon drog bort handen med ett häftigt ryck.
»Ser ut . . . Tror du jag är drucken?
»Inte drucken . . . men . . . »
»Jag skall ju kläda om mig på hotellet.»
»Gör som du vill, jag råder dig att inte gå hem i
natt.»
»Hvart skall jag då säga att jag varit.»
»Hos några bekanta flickor, jag skall försöka att
vidtala några, som erkänna . . . flickorna Lundboms t. ex. . . .»
Det var den familj, där Wilmer och Olga blifvit
presenterade.
»Se’n skulle de gå och se hemlighetsfulla ut för det . . .
nej tack!»
»Nå, säg sanningen rent ut och bed om förlåtelse.»
Olga teg. På en sådan utväg trodde hon inte.
»Det är omöjligt», sade hon, »jag måste försöka att
komma i säng innan de få se mig.»
Champanjen började nu att värka starkare. Hon tyckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
