Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hela rummet snurrade rundt, och benen hotade att ge
vika. Något dylikt hade hon inte känt förut. Wilmer
såg hur hon bleknade, när hon häftigt fattade honom i
armen för att inte ramla omkull.
»Julius», hviskade hon matt, »du får följa mig upp på
hotellrummet, jag ligger där i natt och så får det gå hur
det vill i morgon.»
De gingo sakta mot dörren, arm i arm.
Strax intill dörren stod en ensam frackklädd herre och
lutade sig mot en stol, medan han blaseradt betraktade de
förbidragande maskerna. Han var utan mask. Han hade
kommit till balen mycket sent, endast för omkring en
timma sedan.
För att komma ut måste Wilmer och Olga gå förbi
där han stod. De kastade en flyktig blick på honom.
Wilmer kände honom ej, men Olga kände ögonblickligen igen
honom. Det var kandidat Höglund.
Nu höll hon på att förlora medvetandet, det svartnade
för hennes ögon, honom hade hon då minst af alla väntat
att träffa här.
»Julius, jag tror jag faller omkull . . . håll i mig säkert»,
sade hon sakta och lutade hufvudet mot hans axel.
»För Guds skull, Olga ställ inte till skandal, sök att
hålla dig uppe tills vi komma ut», svarade han strängt.
Han trodde att det bara var champanjen, som gjorde henne
sjuk.
»Jag skall försöka.»
Hon kastade hufvudet bakåt med en energisk rörelse
och lyckades komma ut i korridoren med stadiga steg.
Kandidaten betraktade henne så som han fixerade alla
de andra.
»Besynnerligt» mumlade han för sig själf, »hvad den
lilla ljusröda damen liknar Olga.»
Att det värkligen kunde vara hon, ditåt egnade han
inte en tanke, det låg för honom ej inom möjlighetens
område, han visste ju hur väl fru Rosenberg bevakade henne.
»Olga» . . . och någonting varmt och ljust sväfvade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
