- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
44

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han lugnade frun med några ord, att han trodde sig
Veta hur saken hängde ihop och att hon inte skulle vara
ängslig, han skulle nog ställa allt till rätta. Därpå gick
han, lämnade fru Rosenberg i den största förvåning. »Hur
kunde kandidaten, som kom till Stockholm i går qväll,
ha reda på, hvar Olga höll hus?»

När han kom till hotellet, fick han genast genom
samtal med några af kyparna och städerskan reda på, hvad
han ville veta. Han beskref den unga damens utseende
och den kostym, hon begagnat på maskeraden, hvarigenom
han strax fick kännedom om, att hon legat på hotellet
öfver natten. När han inträdde i rummet, såg han Olga
ligga framstupa i sängen, iklädd den skära
maskeraddräkten, som han så väl mindes sedan i går afton. Hon hade,
som sagdt, vaknat vid hans knackning.

»Hvad gör du här?»

De hade på sista tiden börjat kalla hvarandra för »du».

Olga svarade inte ett ord. Hon bara såg förvånad på
honom med sina stora ögon, hvilka efter nattvaket voro
litet rödkantade.

Hvad kom han ifrån? Hur visste han att hon var här?
Hade han känt igen henne i går?

»Hur kan det komma sig, att du bär dig åt på det
här sättet?» frågade han.

Han gick framåt sängen. Då han kom intill den och
fäste blicken med en forskande skärpa på hennes ansikte,
lade hon sin nakna arm öfver ögonen för att slippa möta
hans blick. Men hon teg fortfarande.

»Du vet väl, att ingen förnekar dig att deltaga i
lämpliga nöjen. Men det passar sig väl inte, att du går bort
om nätterna, utan att underrätta någon med ett ord därom.»

Hvad försiggick i detta ögonblick inom Olga? Var
hon skamsen, förkrossad, ångrande? Något, men icke så
mycket, som man af hennes uppförande skulle kunna
förmoda. Det var egentligen icke fruktan och skammen,
som lamslogo hennes tunga, utan fastmera det outvecklade
barnasinnets oförmåga att kunna finna sig i en svår

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free