- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
51

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fjärde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

natten, att deltaga i nöjet till den grad, att man, när det är
slut, kastar sig påklädd på sängen och somnar som en
drucken människa, det gör då sannerligen inte hvem som
hälst vid så unga år, hvilken icke äger någonting särskildt
i blodet.

Och när han för sig själf resonnerade på detta sätt,
öfverfölls han af sorg öfver det öde, som väntade henne, mäst
därför att hon var så vacker. Ty vacker var hon,
vackrare blef hon för hvarje dag, och för vackra flickor är
världen farlig.

Efter en halftimma knackade han ånyo på hos Olga.

»Stig in», hörde han hennes röst. Den lät litet
grumlig, det hördes att hon gråtit, medan hon klädt om sig.
Äfven de fuktiga ögonen förrådde detta.

Nästan utan att yttra ett enda ord till hvarandra
gingo de till pensionatet.

Fru Rosenberg gjorde stora ögon, när kandidaten kom
med Olga, men på grund af en vink från honom
framstälde hon inga förebråelser eller frågor. Hon uttryckte
endast sin glädje öfver att Olga kommit tillbaka.

Kandidat Höglund hade emellertid under sin vistelse i
Stockholm mycket att göra med den händelse, som han
så oförmodadt kommit att få bevittna. Han hade långa
enskilda samtal både med Olga och med fru Rosenberg.

Hos Olga sökte han utforska bevekelsegrunderna, men
han fick icke några klara svar af henne, och hon tycktes
inte själf förstå, hvarför hon varit så djärf. Men den
sista tanke, som behärskade honom, då han skildes från
henne och for till Upsala, var den: »Det dröjer inte länge,
förrän hon gör om det igen.» Och då var det inte utan att
den blasserade medicine kandidaten kände en tår i ögat.
Han älskade henne värkligen uppriktigt och varmt.

Med fru Rosenberg hade han äfven samtalat. Hon
lofvade att hålla skarp uppsikt öfver Olga och skrifva till
honom, så fort hon uppförde sig något opassande. Olga
blef också förbjuden att vidare umgås med sin kavaljer
på balen.

*     *
*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free