Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Olga njöt ofantligt af den glada operetten.
Hufvudrollen spelades af en aktör, som var begåfvad med en
klangfull tenorbaryton och ett äkta operett-temperament.
Det låg eld i hvarje rörelse, det sprakade gnistor i hvarje
ton. Härtill kom att han ägde ett markeradt teateransikte
och mörka, spelande ögon.
Det var första gången Olga såg honom. Hon hade
nog hört talas om honom, men de ytterst få gånger, hon
varit på denna teater, hade han ej uppträdt i någon roll.
För hvarje akt, för hvarje scen, där han uppträdde,
sjönk Olga ned allt mer inför hans fötter, svärmande och
beundrande. Hon kunde inte komma ifrån den tanken,
att han just i denna pjes framstod som det manliga ideal,
hon drömt om. Hon njöt af att höra hans röst, att se
hans ansikte, att följa med hans rörelser. Det var en
mängd omständigheter, som här samvärkade att fånga
hennes sinne.
Men så kom en tanke, som slog henne genom sin
nykterhet: det är på scen, han ser sådan ut – hvem vet,
hur han tar sig ut utanför rampljuset, när sminken
tvättats bort och den klädsamma operettdräkten utbytts mot
vanliga kläder.
Det var inte utan, att han sjönk en smula i hennes
ynnest, då den där prosaiska tanken trängde sig på henne.
Men hennes svärmeri för den glade sångaren hade dock
varit tillräcklig att alldeles förflytta hennes fantasi till
romantikens luftiga rike. Hon svarade fåordigt och
tankspridt på alla frågor, som kandidaten stälde till henne.
Ja, han tyckte, att hon var så oberättigadt främmande för
honom, att han inte var långt ifrån att blifva grundligt
förargad.
Olga, hon såg icke specielt honom. För henne var
han i detta ögonblick en snäll och treflig menniska, som
hon var bekant med och som varit hennes välgörare, men
ingenting annat. Hon såg de vackra, ljusa damtoaletterna
omkring sig, och hon kände en stark åtrå efter att i
elegans och smak en gång få öfverglänsa dem alla. Hon såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
