- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
60

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de nobla modeläjonen och de i välsittande uniformer
uppsträckta löjtnantssnobbarna, hvilkas kikare till kandidatens
harm alltför ofta riktades mot den unga, ovanligt vackra
damen med den gula rosen i det guldgula håret, och hon
kände en besynnerlig längtan efter att en gång få se alla
dessa eleganta gentlemän liggande i dyrkan för hennes
fötter, tiggande om de ynnestbevis, hon behagade dela
ut . . .

Och ju längre hon dvaldes i den varma
teateratmosfären, ju längre hon betraktade den bildsköne
operetthjältens lifliga gester och tjusades af hans klingande tenor, ju
mer fördjupade sig hennes tankekraft i dessa romantiska
framtidsplaner. Det var liksom hon tyckte att
operettmusikens sprittande, lekande toner var bröllopsmarschen vid
hennes förmälning med det värkliga lifvet, det blodfulla,
njutningsrika, frihetsmättade lifvet.

Kandidat Höglund hade gifvit akt på henne under hela
aftonen. Det var med riktig smärta, han såg, hur litet hon
intresserade sig för honom och med hvilken förtjusning
hon söp in operettens och teatersalongens nöjesluft,
hvilket för honom bara var glitter och ytlighet. Han hade sett
för mycket af lifvet för att kunna förstå, hur det där
kunde äga en sådan trollmakt. Han besvärade sig icke
med att undersöka Olgas karaktär och sinnesstämning.
Han tyckte att det var bevis på barnslighet.

»Du blef visst kär i den där tenoren?» sade han litet
hånfullt, när de voro på hemvägen.

»Är du svartsjuk då?» frågade hon, med helt och
hållit skämtsam anstrykning i tonen.

Det var första gången, som han hört henne – ens på
skämt – antyda något sådant angående deras förhållande
till hvarandra. Han visste knappt, hvad han skulle svara.
Icke ville han allvarligt besvara ett skämt om en dylik
sak, och inte ville han heller med ett liknande skämt
gifva henne den föreställningen, att »svartsjukan» icke låg
inom möjlighetens område.

»Ja, kanhända det», svarade han likgiltigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free