Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»I morgon klockan fem. Farväl», sade han med
beslöjad röst och sköt henne ut genom dörren.
Hon sprang nedför trapporna. Hon var rädd för att
någon skulle få se henne.
Hennes hjärta klappade, så det höll på att sprängas.
Fastän hon kände, att hon icke burit sig rätt åt,
genomströmmades dock hela hennes varelse af en outsäglig lycka.
Hans kyssar brunno ännu i hennes ansikte. Hon tyckte
det var en öfvernaturlig njutning. Hon såg ännu hans
svarta ögon, som lyste af passionen, och hans bleka
ansikte. Hon älskade honom,
Hon hade lofvat att träffa Wilmer på aftonen, men
hon gick ej till mötesplatsen. Hon förstod, att han nu icke
var den samme för henne som förut. Det var Edvard
Brun, hon ville träffa, han och ingen annan.
Hon föregaf att hon var dålig och brydde sig därför
icke om att gå och äta kvällsmat i pensionatets
gemensamma matsal. Hon låg på soffan och stirrade planlöst i
luften under flera timmar, tills hon somnade af
själströtthet. Hon somnade med leendet på läpparna. Det sista,
hon tyckte sig höra, var en återklang af hans vackra röst
i den smäktande kärleksarian.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
