- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
76

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Om du vill, skall jag hjälpa dig in vid teatern. Jag
är säker om att du skall komma att göra lycka där.»

Hon skrattade hjärtligt åt det förslaget.

»Så du pratar», sade hon. »Jag har inte en aning om,
hur man skall utföra en roll.»

»Det kommer af sig själf, när man har anlag i blodet».

»Och det tror du, jag har?»

»Jag är säker på det.»

»Men hvad tror du fru Rosenberg och min mor skulle
säga?»

Hon hade vid ett tillfälle under resonnemanget liksom
i förbigående kastat fram, att hon uppfostrades i ett
pensionat och att hennes föräldrahem icke var i Stockholm.
Att hennes vistelse därstädes bekostades af en medicine
kandidat, som varit god vän med hennes far, talade hon
däremot icke om.

»Asch, deras motstånd kunde du alltid öfvervinna,
när du fick något intyg på, att du kunde användas»,
svarade han.

Hon såg frånvarande framför sig. Skulle teatern
erbjuda henne något lif, som kunde tillfredsställa henne?

»Ett glas vin till dricker du, inte sant?» frågade han,
i det han höjde den i ett dyrbart silfverställ stående
butäljen.

»Nej tack, nu vill jag inte ha mer», svarade hon
hastigt och steg upp.

Han reste sig äfven, tog henne under armen och sade:

»Nu måste jag visa dig hur jag bor; det har jag
alldeles glömt bort, vet jag.»

Arm i arm spatserade de genom hans våning, som
bestod af fem rum, alla lika praktfullt och artistiskt stilfullt
inredda.

Åh, hvilken oerhörd njutning Olga tyckte det var,
att gå på dessa tjocka, mjuka mattor, och huru den
smekte hennes öga och hennes lyxbegär, denna dyrbara,
nobla prakt, som kännetecknade den uppburne artistens
hem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free