- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
80

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ah, hvad hon tyckte att hon älskade honom! Hvilken
öfverjordisk njutning var det inte bara att ligga och tänka
på honom. Hvad han var vacker och elegant! Hvad han
sjöng och spelade väl! Hur firad och eftersökt var han inte!

Och hon var hans . . . riktigt hans. Hon hade gifvit
honom allt, hvad hon ägt och ägde. Sina känslor, sin
skönhet, sin oskuld . . .

Nu ville hon börja att lefva. Nu skulle hon släcka
sin törst. Dag efter dag skulle hon gå dit upp till honom
några timmar. Det hade hon lofvat bestämdt. Och det
skulle bli ett härligt lif under glam och sång och
kärleksrus.

Hon skulle visa honom, hvilka skatter af lefnadsglädje
och lifslust, hon gömde på, blott någon ville draga fram
dem. Han hade väckt dem. Han hade kysst den sofvande
prinsessan Törnros, och hon hade vaknat med ögonen
lysande af kärlekstrånad och hågen längtande efter
vällust – – –

I dessa riktningar gingo hennes tankar, om också icke
hon förmådde ge dem den bestämda formen.

När hon kom till frukostbordet på morgonen var hon
blek som lärft i ansiktet, och ögonen hade blåa ringar
af nattvaket och tankearbetet.

Fru Rosenberg, som alltid själf ledde måltiderna,
omgifven af de unga flickor, som voro lämnade i hennes vård,
såg med bekymmersam min på Olgas ansikte och sade:

»Snälla Olga, du får lof att besöka doktorn, du ser
ju ut, som du hade lungsot eller bleksot.»

»Åh det går nog öfver, bara hon blir gift», skämtade
under de andras munterhet en af flickorna, som var
särdeles gladlynt.

Olga märkte, att hon blef eldröd i ansiktet vid
skämtet, och hon kände fru Rosenbergs ögon hvila skarpt på
sig. Hon önskade att hon aldrig gått till bordet i dag.

»Jag har sofvit så dåligt i natt», sade hon häftigt
och såg oafbrutet ned på tallriken, utan att våga lyfta
blicken.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free