- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
84

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en värkligt vacker kvinna utvecklades alltid kroppen på
själens bekostnad.

Men i umgänget med Olga hade han gjort en annan
erfarenhet. Han måste medgifva att han träffat på ett
angenämt undantag. Trots sin ungdom egde hon en
snabbhet i uppfattningen och en skärpa i omdömet, som slagit
honom med förvåning, och gjort, att äfven han från sin
sida omfattade henne med en sympati, hvars uppriktighet
just inte hörde till hans ordinarie vanor.

Dessa veckor, som följde, blefvo en feberbrännande,
hetsande tid för Olga. Hon måste utveckla en vaksamhet
och en uppfinningsförmåga, hvilka nästan öfverstego
hennes krafter. I hemlighet och osedd af dem, som kände
henne, måste hon smyga sig upp till honom, och däruppe
måste hon midt under den stojande glädjen och den
jublande kärleksyran ständigt tänka på, att hon hade
spejande ögon hemma i pensionatet, hvilka snart skulle ha
märkt, om hennes ansikte förrådt några utsväfningar eller
hennes kläder visat någon oordning.

Men det lefdes ändå ett lustigt lif uppe hos
operettsångaren. Ibland satt han vid pianot och sjöng med sin
vackra röst, medan hon stod lutad öfver honom med
armarna på hans skuldror och kysste hans mörka ögon eller
strök med sina mjuka, hvita händer öfver hans hår. Ibland
sprungo de i yrande fart genom de eleganta rummen och
lekte och skalkades som tvänne barn. Ibland kunde det
hända att en lidelsefull åtrå fick makt med dem, och då
brukade de midt på eftermiddagen rulla ned de mörka,
ogenomskinliga gardinerna i sängkammaren, tända de röda
amplarna, som spredo ett dämpadt, idylliskt ljus, och lägga
sig afklädda under några timmar i den praktfulla
eksängen med det mörkröda sidentäcket.

Det var ett lustigt, sjudande lif.

*     *
*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free