Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En afton vid niotiden, just som Olga kom ut från
porten efter ett par timmars vistelse hos Brun stod hon
plötsligt ansikte mot ansikte med Julius Wilmer. Denne hade
i år tagit studentexamen och var iklädd den hvita mössan.
Olga sökte att se ogenerad ut som möjligt.
»Hvad står du här för», frågade hon i munter ton, »är
du på väg till mig?»
»Nej, jag stod här och väntade, att du skulle komma
ned.»
Han sade det med en röst, som riktigt hväste utaf
elakhet.
»Väntade du på mig? Hur visste du att jag var
därinne?» frågade Olga lugnt.
»Tror du inte att jag har reda på dina älskare?»
»Älskare?? . . .»
Hon gaf honom en lågande blick.
». . . Är du galen?» fortsatte hon.
»Jag har bara ögonen med mig, ser du.»
»Hvad har du med mig att göra?»
»Och det säger du efter allt hvad vi haft tillsammans,
du och jag?» sade han med tonvikt på hvarje ord.
»Du åtminstone har väl inte varit min älskare»,
svarade hon hånfullt.
»Nej, men jag skall bli det!»
»Yrar du – – eller i hvilken ton talar du?»
Hon höjde rösten i vredesmod så starkt, att
förbigående vände sig om och begapade dem nyfiket.
»Kom, låt oss gå nedåt, man observerar oss», sade
han dämpadt.
»Nej», svarade hon med en spotsk knyck på hufvudet,
»jag skall gå hem.»
»Vill du icke bevilja mig ett samtal?»
»Nej!»
»Nå, då svär jag att du inte skall komma upp till den
där sångaren mera.»
»Den saken lär inte du afgöra – – jaså, du har
spionerat på mig?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
