- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
89

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjunde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hon skulle offra sina raffinerade behag och sin vackra
kropp – det var allt hvad han ville.

Men det var detta, som nu var kullkastadt och
förstördt. Och det var det som grämde honom till dödskval.
Han befann sig i en situation, som om han haft en
förmögenhet af guld i sin hand och plötsligt tappat den i
sjön och sett den sjunka hopplöst till hafsbotten.

Han hade varit så säker på att ingen kunde eller
skulle närma sig Olga, innan han vunnit sina syftemål. De
hade ju så mycket gemensamt, så många möten och så
många äfventyr. Det fans ingen, som ännu på många år
skulle kunna täfla med honom om hennes ynnest och
hennes förtroende. Det var han som ägde trumfen på hand.
Det var han, som gjorde hvad han behagade.

Att Olga inte var förälskad öfver öronen i honom,
det hade han nog märkt. Men det skref han på hennes
barndom och på hennes oförmåga att ge uttryck åt
värklig kärlek. Men att hon till sist skulle möta honom helt
och hållet, när han begärde det, det hade han varit
alldeles öfvertygad om.

Emellertid, när hon för några månader sedan i ett nu
började visa sig kallsinnig mot honom, utan något
egentligt skäl uraktlåta att infinna sig på de öfverenskomna
mötesplatserna samt tankspridt och frånvarande deltaga i
deras samtal, hvilka förut varit så lifliga, började han fatta
misstankar att inte allt stod rätt till och att hon bar på
en hemlighet för honom. Han hade flera gånger frågat
henne, hvad som kom åt henne, men endast fått
undvikande, ja nästan snäsiga svar.

När han sammanstötte med henne utanför Bruns
portgång, hade han icke träffat henne under tre veckor. Denna
tid hade han emellertid begagnat att osedd spionera på
henne. Han kände i luften att hon underhöll förbindelse
med någon, men han skulle ha reda på hvem, det hade
han föresatt sig.

Då han en gång smugit sig efter henne, hade han
sett henne gå in i en dörr, å hvilkens namnplåt stod »Edvard

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free