- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
95

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bekante aktör, som brefvet åsyftade – bodde i
närheten af pensionatet. Hans adress fans naturligtvis i
hufvudstadens adresskalender och han hade därför icke
svårt att få reda på den. Nu kunde han antingen gå
direkt till Olga, visa henne brefvet, utan vidare rycka
öfverrumplande fram med en bestämd fråga och genom det
sätt, på hvilket hon besvarade den, sluta sig till rätta
sammanhanget. Eller också kunde han vid den tid, som
brefvet uppgaf såsom den vanliga för Olgas besök, invänta
henne utanför porten till skådespelarens bostad och – om
anklagelsen var befogad – gripa henne på bar
gärning.

Han ville hälst göra det förstnämda, han ansåg nog
detta mest värdigt, men det låg också en stark lockelse
uti att öfverraska henne vid uppgången till hennes
älskare, ifall hon skulle varit nog låg och föraktlig att låta
fånga sig i en kurtisörs garn endast några veckor efter
det han, hennes uppriktige vän och välgörare, för första
gången gjort någon antydan om att han älskade henne.

Blodet steg upp mot ansiktet och hjärtat klappade
våldsamt när han tänkte på denna möjlighet. Vid Gud,
hon skulle icke slippa undan så lätt. Hon trodde kanske
att han var ett stort får som man kunde behandla hur som
hälst. Men vänta bara! Han skulle nog veta att ställa
dem till ansvar, både hon den lättsinniga, och hennes
förförare . . .

Åh nu var han dum, tyckte han, som gick och
föresatte sig dylikt, långt innan han visste det minsta i hvad
mån hon var skyldig. Han beslöt sig emellertid att icke
gå ned och framställa någon direkt fråga. Han ville
begagna det andra sättet. Han kunde inte motstå frestelsen.

Han visade sig alltså icke i pensionatet på hela
dagen, hvarför man där var absolut okunnig om hans
närvaro i Stockholm.

När han ätit middag vid fyratiden å »du Nord», stälde
han sina steg mot gatan, där Olgas och Bruns bostäder
voro belägna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free