- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
103

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lifvet som på tiljan. Kom ihåg det . . . Ni . . .
yrkesförförare.»

»Om Ni inte ögonblickligen vill aflägsna er, så kastar
jag ut er eller skickar bud på polis. Ni har kanske inte
tänkt på att dessa rum äro mina, och att det därför är jag,
som har makten här. Mitt tålamod är, ta’ mig f–n, slut,
och jag råder er att försvinna.»

Det syntes, att det icke behöfdes lång ordväxling,
förrän de båda männen skulle drabba samman i ett
ordentlig slagsmål.

Kandidaten förstod det, och han afgjorde inom sig
själf, att det icke borde gå så långt. Det skulle bara
förorsaka honom obehag, och han skulle ingenting vinna
därmed. Han ville dämpa de upprörda känslorna och handla
kallt.

»Jag skall gå», sade han, »men det är min bestämda
rättighet att fordra, att hon där», han visade med en
likgiltig rörelse på Olga, »gör mig sällskap. Jag går ut i
rummet bredvid, medan . . . härskapet kläder på sig . . .»

»Det må hon själf afgöra», afbröt Brun honom. »Vill
du följa med den där herrn, eller vill du stanna hos mig?»
fortfor han, vändande sig till Olga.

Hvad skulle hon svara? Det var två män, som
kämpade om henne. Den ene ägde hennes tacksamhet och
vänskap, den andre hennes kärlek.

Hon såg bönfallande på kandidaten och sade med
dämpad röst:

»Gå, Oskar! Du behöfver väl inte vara oresonlig. Vi
kunna ju träffas på ett annat ställe.»

»Du vill alltså, att jag skall gå?» frågade han och
såg med en mörk blick på henne.

Hon teg. Han förstod hennes önskan. Han fick
afsked utan vidare. Hon behöll den andre. Nåväl, han
skulle inte vara efterhängsen, hans vredes glöd hade
slocknat.

Utan att säga ett ord mera, utan att egna dem den
minsta uppmärksamhet, gick han ut samma väg, han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free