Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet (2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plikttrogen, systematisk noggrannhet vakade öfver att han fick
sköta dem i lugn. Denna gång hade emellertid hennes
vaksamhet ej räckt till.
När Brun kom ut i köket, satt fru Qvist på en stol
och stirrade framför sig med samma stela förskräckelse i
ansiktet, som bemäktigat sig henne nyss, då kandidaten
stötte undan henne.
»Hör nu, fru Qvist . . . hvad betyder det här? Hade
jag icke sagt, att jag ville vara ostörd . . .»
»Snälla, goda herr Brun», hon reste på sig, »det var,
vid allt hvad heligt är, inte mitt fel. Han ringde, och jag
öppnade köksdörren och sa’ att herr Brun var utgången,
men han påstod, att han sett ljus i rummen från gatan,
och innan jag hunnit att blinka, hade han skuffat
undan mig och sprungit in i rummen. Det var en lycka,
att han inte slog mig till på köpet. Det såg då ut ett
tag, som han inte skulle nöja sig med mindre. Snälla herr
Brun, hvad var det för en? Han var väl inte riktigt klok?»
»Nej inte för tillfället åtminstone, antager jag. Det
gör emellertid detsamma, om han var klok eller galen.
Men så mycket fru Qvist vet det, att en annan gång släpps
ingen in, om han också kommer direkt från dårhuset.»
»Ja, det vet ju herr Brun, att . . .»
»Jag vet ingenting, men sådant här får då, ta mig t-n,
inte hända en gång till. Kom i håg det, fru Qvist.»
Han slängde igen dörren så att det dånade i väggarna.
Fru Qvist slog med händerna och skakade på hufvudet.
»Hvem kunde det vara?» mumlade hon för sig själf
upprepade gånger.
När Brun kom in i sängkammaren igen, var Olga redan
klädd. Hon var förfärligt blek och hon skakade, som
om hon frusit.
»Hvad skall jag ta mig till, jag kan inte gärna gå
hem till pensionatet. Det är han, som betalar för mig där»,
sade hon, och såg på Brun med en tröstlös uppsyn.
»Seså, mitt lilla barn», han satte sig och tryckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
