Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet (2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon svarade inte ett ord. Hon vände sig helt om med
en hastig rörelse, tog några snabba steg mot dörren och
gled ut.
Fru Rosenberg och flickorna stodo där med långa
ansikten och gapade efter henne.
»Hvad kom åt henne? Hon bar sig åt som om hon
inte haft sitt förstånd i behåll», sade fru Rosenberg.
Flickorna gingo in till sig och satte sig att resonnera om
Olgas besynnerliga uppförande.
När Olga kom ut i korridoren, efter att med fart
slagit tamburdörren i lås, drog hon en suck af lättnad. Som en
afskjuten pil flög hon ned för trapporna. När hon kom
på gatan vände hon sig om, som om hon trott, att hon
varit förföljd. Men hon såg ingen komma. Hon var fri!
Några minuter därefter stod hon hos Brun. Denne
hade sina kappsäckar packade och allting klart för
afresan. Han mottog Olga med glädjestrålande blickar.
»Nå, hur kom du lös?» frågade han skämtsamt.
»Jag sprang ifrån dem», svarade hon muntert, »det
gick som en dans.»
Strax efter sju kom en droska och hämtade dem. Bruns
hushållerska bar ned och stufvade in resbagaget.
»Adjö, herr Brun, adjö, fröken! Lycka till roligt», sade
hon och neg ödmjukt, då vagnen satte sig i rörelse.
Hon hade icke den minsta ironi i tonen, men Olga
kunde ändock icke låta bli att rodna.
Brun köpte biljetter till andra klass. De lyckades
komma öfver en kupé, där de fingo vara ensamma.
Olga stod med armarna på det nedfälda kupéfönstret
och såg ut öfver den packade och afskedspratande
mängden på perrongen. Bakom henne, med armen öfver
hennes axel, stod Brun och hviskade skämtsamma
anmärkningar i hennes öra.
Det var olika känslor, som behärskade Olga i dessa
ögonblick. Det fanns hos henne både det tunga vemodet
och den brusande lifsglädjen. Det var vemodigt att, om
också endast på en kort tid, lämna allt detta, som bundit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
