Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet (2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
När fru Rosenberg på morgonen kom in i Olgas rum
och där såg, huru en del saker voro försvunna, och
förstod att Olga tagit dessa med sig, då hon gick på
kvällen, så insåg den gamla frun allt för väl, att Olga nu på
allvar försvunnit och att hon varit ett af pensionatets
sorgebarn.
Men hvart hade hon begifvit sig, det var frågan?
Ett lokalbref, som fru Rosenberg strax därpå bekom
och som Olga lagt i breflådan nere vid järnvägsstationen,
lämnade ett fullt tydligt svar på hennes undran.
Det lydde:
»Bästa fru Rosenberg!
När Ni får detta bref, har jag för många timmar
sedan farit från Stockholm. Jag är bjuden på en lustfärd
till Köpenhamn af en bekant. Då jag till hvad pris som
hälst ville resa med, och då jag fruktade att fru Rosenberg
skulle göra svårigheter, så begaf jag mig i väg utan att
säga farväl. Jag säger det emellertid nu. Tack för all
godhet och all vänlighet! Det dröjer måhända länge tills
vi träffas igen. Döm icke mitt handlingssätt för hårdt.
Vänligast
Olga Löfborg.»
Fru Rosenberg läste igenom brefvet två gånger. Jaså,
till Köpenhamn!
»En bekant», stod det. Den stränga fru Rosenberg
blef riktigt ond. Var det fasoner af en flickslyna, som
ännu inte fylt sjutton år! Hon borde haft en risbastu, det
borde hon, mumlade fru Rosenberg. För henne, som från
den allra tidigaste barndomen uppfostrats i pedantisk tukt,
för henne, som aldrig känt någon otillåten passion koka i
blodet och som i så många tiotal år dvalts i det lugna
pensionatet, där hon haft en alldeles särskild tur att få
stillsamma och dygdiga »inackorderingar» från högst
respektabla familjer, för henne var det obegripligt, att en ung
flicka med uppfostran kunde bära sig åt på det viset.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
