Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nionde kapitlet (2)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon knackade i bordet med knogarna riktigt i
vredesmod. Hon var på det högsta uppbrakt, den goda frun,
öfver att något dylikt skandalöst skulle hittats på af en
utaf dem, som hon haft under sitt beskydd.
»En bekant», stod det. Naturligtvis någon, som stod
i otillbörligt förhållande till henne, barnet. Åh, hvad vissa
människor äro födda med förfärliga anlag. Rymma till
Köpenhamn med en älskare! Nåja, hon tvådde sina
händer. Somliga äro omöjliga att förbättra.
Fru Rosenberg satte sig genast ned och skref ett långt
bref till Olgas mor i staden A . . .
Åtta dagar därefter fick hon ett rätt försmädligt svar
från modern, hvari denna uppgaf sig hvarken ha tid eller
lust att söka få reda på sin förrymda dotter och sade fru
Rosenberg rent ut, att hade hon icke sett nogare efter
henne och uppfostrat henne bättre än att hon kunde fara
bort på detta dåliga sätt, så vore det allt fru Rosenbergs
plikt först och främst att hämta tillbaka flickan. För
rästen, skref hon vidare, hade Olga och hon aldrig
sympatiserat, hon hade ständigt tänkt, att det skulle gå olyckligt
för henne till sist. Olga hade sin fars anlag för den onda
– det var det djupa hatet mot mannen, hvilkens favorit
Olga varit, som lyste fram i denna kallsinnighet för
dotterns olyckliga öde – och rymde hon inte sin väg den
ena gången, så gjorde hon det väl den andra. Fru
Rosenberg kunde dessutom skrifva till kandidat Höglund. Han
var ju den rätte, som borde intressera sig för Olgas väl,
såvida han – tillade hon försiktigtvis – nu inte såg, att
Olga inte alls förtjenade hans högaktning och därför drog
sig helt och hållet tillbaka. Då finge Olga reda sig bäst
hon kunde, ty hon kunde inte hjälpa henne, hon hade nu
mera än nog af sin egen fattigdom.
När fru Rosenberg fick detta bref skakade hon på
hufvudet, i tanken att det icke var en rätt mor. Hon kunde
icke att bedöma det i belysning af den gamla
kärlekslösheten, som ständigt varit rådande mellan dem bägge, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
