- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
124

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han började känna sig högst besvärad. Det var det
första hårda ord, hon yttrat, sedan de kommit till Köpenhamn.
Han förstod att det nu kom några svåra ögonblick.

Han ämnade värkligen fara till Paris ensam. Detta
af flera orsaker. Köpenhamn var för honom, som förut
rest Europa rundt, nästan så godt som en småstad. Där
kände han sig inte bunden af Olgas närvaro, där hade det
tvärtom varit ett obeskrifligt nöje för honom att vara två
i sällskap. Äfven han hade ryckts med till hela sin
varelse i denna soliga, nöjesrika kärleksfäst, som vistelsen i
den danska hufvudstaden hittills utgjort. Annorlunda var
det i Paris. Där hade han sedan föregående besök en
mängd både kvinliga och manliga bekantskaper, hvilka
skulle helt och hållet lägga beslag på hans tid och hans
person under de dagar, hans permission tillät honom att
vistas därstädes. Där skulle Olga ovilkorligen bli ett
»påhäng», där kunde han inte spela »gift», där måste han
vara ensam och fri.

Han hade under första delen af Köpenhamnsvistelsen
varit fast besluten att helt och hållet inställa resan till
Paris, därför hade han heller icke nämt någonting om den
till Olga. Men hur det var, så trängde sig längtan efter
den stora intressanta världsstaden allt starkare på honom.
Hur förtjusande treflig vistelsen i Köpenhamn än varit, så
blef den dock för den bortskämde goddagspilten och
kvinnokurtisören till sist en liten smula enformig. Och då
kände han med sig, att han icke kunde inhibera Paris.

Härtill kom också, att de left för öfverdådigt i
Köpenhamn. Hans sätt att kasta ut pängar hade tagit för starkt
på reskassan. Skådespelaren hade nog godt om mynt,
men hans tillgångar voro icke obegränsade, och fastän
hans inkomster voro ovanligt stora, lefde han dock, som
de flesta riddare af tiljan, helt och hållet för dagen. Han
insåg naturligtvis, att det skulle kosta ungefär dubbelt i
Paris, om de voro två, och därför stannade han till sist
vid det beslutet, att han skulle öfvertala Olga att resa
tillbaka till Stockholm.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free