Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hvart skulle hon där taga vägen? Ja, det var en
fråga. Han skulle ge henne medel att hyra sig ett rum
och lefva för sig själf, tills han komme hem igen. Och
sedan visste han nog hvad han ämnade. Hur han
funderat på saken, ansåg han detta vara den enda utvägen.
Fastän han nog förstod, att Olga skulle bli ytterst
bedröfvad, kanske också litet onådig, öfver att behöfva
skiljas från honom, så hyste han dock så stark tro på hennes
hängifvenhet och så stor tilltro till sin makt öfver henne,
att han icke ett ögonblick drog i tvifvelsmål, det hon skulle
göra några svårigheter med att gå in på hans förslag.
Fastän han nu märkte, att hon upptagit hans ord
mycket illa, ansåg han dock tillfället gynsamt att fullständigt
kasta fram sin plan.
»Lilla du», sade han, halft leende, »du skall icke bli
så förskräckt. Vi kunna inte resa bägge till Paris... det
blir icke något nöje för dig . . . jag har en massa
allvarliga saker . . . teatersaker . . . att ombestyra där . . . Jag
stannar ju endast några dagar och reser så till Stockholm
igen. Jag hade tänkt att du skulle resa hem direkt härifrån . . .
jag kommer snart efter. Jag skall naturligtvis sätta dig i
tillfälle att inte behöfva stå i beroende af någon. Du kan
hyra dig ett rum, hvart du behagar, och lefva ’gräsänka’
någon tid tills vi råkas igen».
Olga hade dragit undan sin hand. Hon såg allvarligt
och stelt på skådespelaren, under det han talade.
»Du ämnar således att låta mig fara ensam till
Stockholm?» frågade hon.
»Jag ser ingen annan utväg.»
»Det tycker jag sannerligen är skamligt utaf dig. Du
vet ju, att det inte finnes en människa, som bryr sig om
mig.»
»Men du kan väl ta dig fram på egen hand, tills jag
kommer tillbaka?»
»Nej, jag far aldrig till Stockholm, jag stannar här.»
»Det tycker jag inte är klokt resonneradt utaf dig.
Hvad kan du väl ha för nöje af att gå här alldeles solo!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
