Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frågade hon muntert. Hon brukade på skämt kalla honom
så, som hon hört Wilmer håna.
»Om ett par dagar, men till dess skola vi roa oss
tappert», sade han och tog henne med en glad gest
under armen.
De gingo upp i sin dubblett och klädde om sig.
Därefter bar det ut i den stora staden på jakt efter glädje
och glans. De kommo icke hem förrän vid tre-tiden på
morgonen.
Det var första gången, som Olga varit starkt berusad.
Han fick nästan bära henne uppför trapporna. Hon hade
druckit och glammat med en bachantisk vildhet. Han hade till
sist blifvit rädd för att hon skulle ställa till något spektakel.
Så fort han vaknade på dagen, skickade han efter en
praktfull bukett af mörkröda rosor, hvilka han stälde
bredvid Olgas hufvudgärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
