Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tionde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kusken uppfattade genast meningen. Han slog med
bägge händerna och drog till med ett bredt grin.
»Inte . . . visst inte . . .» försäkrade han, »det är ett
riktigt fint och ordentligt hotell.»
I det samma kom portieren. Han tog Olgas kappsäck
utan vidare och bad henne följa sig, så skulle han visa vägen.
Olga fick ett litet trefligt rum för en och femtio pr
dygn. Hon var riktigt belåten med att hon ändtligen
kommit inom fyra väggar. Hon låste dörren och kastade sig
på soffan. Inom några minuter hade hon insomnat.
Hon drömde, att hon var med Brun i – Paris, att de
lefde ett lustigt lif . . .
När hon vaknade, feberhet och med värkande hufvud
efter den tunga sömnen och den lifliga drömmen, hörde
hon en förtrolig knackning på dörren.
Hon ryckte till. Hvem kunde det vara? Hon gick
yrvaken bort till dörren och låste upp.
Bah, det var ju bara den välsignade portieren, som
inte kunde låta en vara i fred åtminstone första dagen.
Jaså, han ville ha hennes namn i hotellets dagbok.
Polisförordningen bestämmer ju det.
Skulle hon skrifva sitt värkliga namn? Hon ville inte
gärna det. Men hon vågade inte skrifva ett falskt. Det
kunde bli upptäckt till sist och förorsaka henne obehag.
Hon skref »Olga Löfborg» . . . Men vidare? Hon skulle
också skrifva, hvart hon var hemma . . . »Köpenhamn»
ritade hon dit i en handvändning. Hon narrades inte så
värst mycket. Hon kom ju direkt från den staden. Och
inte kunde hon gärna skrifva, att hon var hemma i
Stockholm, då hon bodde på hotell.
Vaktmästarn tog igen boken och lät sina påflugna ögon
glida öfver namnet . . . »Köpenhamn», jaså . . . Han gaf
Olga ett snedt ögonkast, som sade ungefär: du är nog en
liten »så’n där» . . .
Olga märkte, att hon rodnade. Men hon blef arg på
samma gång. Den där skulle hon nog lära att ha
respekt för henne, om hon kom att bo kvar här.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
