Bakom fälda rullgardiner / 138 (1896-1897) Author: Hjalmar Wernberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ELFTE KAPITLET.

När kandidat Höglund kom ned på gatan, efter sitt
besök hos skådespelaren, var han icke samma
människa som för några dagar tillbaka. Den syn, han
sett däruppe, och det afsked, han fått af henne, som han
var fästad vid med sin själs finaste trådar och som han
sett dekolleterad i en aktörs sängkammare, hade gifvit
honom en stöt, som rubbat hela hans inre människa.

I tre dagar dref han omkring på hufvudstadens gator,
behärskad af en andlig slöhet, som uppslukade hvarje
förnuftig tanke och hvarje spänstig viljeyttring. Han bara
gick och gick, utan mål, utan mening.

Det var ett förfärligt slag. Det hade, från vissa
synpunkter, kommit så öfverraskande, så oförmodadt. Var
hon denna lilla älskliga varelse, som han kysst och talat
om studenthistorier för i föräldrahemmet och som han så
många, många stunder drömt om skulle bli hans egen
sköna ljusalf, i hvars famn han en gång kunde få hvila
ut efter dagarnas ansträngande arbete med tråkiga och
sjuka patienter?

Hon hade aldrig sagt eller visat, att hon älskade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>