- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
143

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

den kvinnans namn, hvilken för alltid tycktes ha förstört
hans lif och krossat hans viljekraft.

När han stått så där en stund, hördes en svag
knackning på dörren. Långsamt vände han sig om och gick
och öppnade utan att säga ett ord.

Det var hans städerska, en hjärtlig gammal gumma,
hvilken bland studenterna gick under namnet Maja-Lisa,
men som annars hette fru Maria Elisabeth Torn, och
hvilken var den enda, som icke öfvergifvit »tokige
doktorn». Förr hade han alltid kallat henne för fru Torn,
men nu sade han endast hennes smeknamn.

»Hvad vill Ni, Maja-Lisa?» frågade han barskt och
entonigt.

Hon hade nu vant sig vid hans lustiga sätt. Åh, hvad
hon tyckte det var förfärligt konstigt och besynnerligt.
Kandidat Höglund litet »vriden»! Han som varit en sådan
fin och schangtil herre. »Men så går det», hade gumman
sagt till en af hans kamrater, som hon också städade åt,
»när kärleken kommer . . . Jaha si, herrn! Säg aldrig
annat än att det varit kärlek. Det är ett otäckstyg, som
aldrig borde finnas till. Det gör folk både elaka och
tokiga . . . Visst är det någon flickslyna, som bedragit
honom . . . det kan herrn vara säker på . . .»

Hon hade fint väderkorn, den gamla fru Torn.

När kandidaten tilltalat henne, neg hon djupt och
ödmjukt – ty hon hade sett att det gjorde en smula effekt
på honom – och sade i en moderligt öm ton: »Jag ville
bara fråga om kandidaten önskade, att jag skulle hämta
middagen nu?»

Kandidaten svarade inte genast. Han gick ett slag
kring rummet. När han kom midt för henne igen, utbrast
han i nästan skrikande ton: »Nej!» och stängde dörren
midt för näsan på henne. Han ville hälst vara ensam.

Hon blef inte förvånad. Han hade gjort så många
gånger förut. Nu mera fick man inte rätta sig på
honom. Hon gick tyst sin väg, utan att vara envis.

När kandidaten blifvit allena, tog han upp brefvet, lade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free