Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärlekslif, de lefvat tillsamman. Och det var en annan
sak, en alldeles särskild sak, som hon längtade efter
honom för. Hon kände behof efter att slingra armarna om
hans hals och förläget hviska honom något i örat, något
nytt och stort. Hon ville se hans svarta strålande blick,
då hon meddelade honom den gemensamma hemligheten
– en hemlighet lika mäktigt glädjebringande som den
kunde blifva smärtsam och besvärlig. Hon förstod det.
Men hon tänkte icke särskildt på detta sista. Hon ville
endast ha tillbaka honom, som hon älskade och som skulle
få del af hennes nyhet.
Hon skulle bli mor! Hon kände ett nytt lifsfrö spira
fram i sin unga, veka kropp. Det var någonting förut
okändt, någonting mäktigt och ljuft. Hon tyckte att hon
i andligt afseende växte för hvarje dag under
medvetandet af att hon skulle ge lif och kraft åt en annan varelse.
Hon kände ett ansvar och ett lifsmål, som hitintills varit
henne okända.
Och nu gick hon här dag efter dag och väntade på
att den oföddes fader skulle komma hem från det stora,
nöjesjagande Paris, där han kanske i en stormande
fästglädje glömde bort sin unga älskarinna, modren, däruppe
i den svenska hufvudstaden – – – kanske i en annan
kvinnas armar, i en raffinerad pariserkoketts famn – –
åh, det var en plågsam, kväfvande tanke – – men hon
kunde ej hindra, att den kom fram i bland.
Icke hade han gifvit henne något löfte! Hvad hade
hon att fordra! Hur kunde hon äga makt att äfven på så
långt afstånd binda honom! Hvad hade hon för rättighet
att vara svartsjuk? Men hon var det ändå, ty kvinnans
svartsjuka bryr sig aldrig om motiv eller logik. Den är
en oregelbunden känslosak och ingen på händelsernas
sammanhang grundad förnuftsfråga.
Olga hade nu vistats på hotellet så länge, att hon
började blifva ordentligt hemmastadd. Hon inlät sig
någon gång i längre resonnemang med städerskan, och
portieren gjorde en visserligen mycket artig men något väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
