Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket förtrolig hälsning, när hon passerade förbi
portvaktsrummet.
Olga hade åtskilliga misstankar mot hotellet,
misstankar, som slutligen blefvo så grundade, att hon beslöt
sig för att vid lämpligt tillfälle flytta. Hon misstänkte, att
hotellet var »snyggt» i en annan bemärkelse än hvad den
välvillige åkarkusken sökt att gifva ordet. Hon hörde
porten öppnas och stängas upprepade gånger om nätterna
ända fram åt morgnarna, tissel i korridorerna och
skrammel med glas och butäljer i de närgränsande rummen.
När hon så ett par morgnar mötte utanför sin dörr
halffulla kvinnor med den offentliga lastbarhetens skylt i
ansikte och klädsel, så förstod hon, att hon råkat in i ett
näste, där hon minst af allt önskade att vara.
Emellertid gick tiden, dag efter dag, utan att hon kom
sig för att flytta. Hon hade sina saker uppackade och
det var så gränslöst besvärligt att packa ned och upp dem
igen. Städerskan var en sådan vänlig och snäll människa,
som plikttroget skötte uppassningen och villigt uppfylde
Olgas alla önskningar, att hon riktigt fästat sig vid henne
och förvånat sig öfver, att ett så hyggligt fruntimmer ville
tjäna på ett så dåligt hotell. Men oafsedt detta nämda,
så var det ingenting att anmärka. Rummet var propert,
varmt och icke värst dyrt. Allt detta hade gjordt att någon
flyttning ej blifvit af.
När Olga lefvat detta ensamma, glädjefattiga hotellif
bortåt en månad, utan att Brun efter det sista korta
telegrammet, som hon fått för en tre veckor sedan, låtit med
en rad höra af sig, började hon blifva både ledsen och
ond. Hvad tänkte han på? Hade någon olycka händt
honom? Hvad var orsaken?
Till sist bestämde hon sig för att höra efter om han
kommit hem, hvilket hon dragit sig för i det längsta.
Men det var omöjligt, det kunde han inte gjort, ty det
första han skulle göra, då han kom till Stockholm, var
väl att skynda till henne, som hade det så enformigt och
som längtade efter honom så gränslöst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
