Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han skulle få veta hennes adress, så fort han kom
hem. De hade öfverenskommit, att hon skulle gå upp och
lägga den i breflådan på hans farstudörr, och det hade
hon gjort en kväll. Hon hade känt en stark lockelse att
gå in och hälsa på fru Qvist, men hon hade dragit sig för
det; hon ville inte visa, att hon fått fara hem ensam, det
kändes kränkande. Emellertid måste hon nu besluta sig
för att gå dit eller på teatern. Att han inte uppträdde,
det hade hon nog sett på affischen, men det hindrade ju
inte, att han ändå vore återkommen.
Dock kunde han inte vara det! Men hvad skulle hon
göra för att stilla sin oro, hon kunde ju gå och fråga,
äfven om hon fick nej till svar.
Om hon bara hade kunnat skrifva till honom. Ett
långt och glödande bref om sin sinnesstämning och sin
väntan. Men hon kände inte hans adress. Hon visste, att
han hade en panisk förskräckelse för brefskrifning, och i
sina telegram hade han icke meddelat henne den. För
rästen hade han sagt i Köpenhamn, att de icke skulle
skrifva till hvarandra något, så blef det roligare att råkas
sedan. Hade han varit fullkomligt uppriktig, då han
sade detta?
En middag vid två-tiden ringde hon i Bruns våning,
där nu fru Qvist ensam residerade.
Ögonblicket efter att klockan gifvit signal, stack frun
ut ansiktet genom köksdörren, som hon alltid brukade
göra.
Till fruns oerhörda förvåning stod Olga Löfborg i
farstun. Hon slog ihop händerna af öfverraskning och
utbrast med en djup nigning:
»Hvad ser jag! Är det fröken! Och herr Brun är inte
hemkommen ännu . . .»
Olga gick fram till henne, nickade förtroligt som åt
en gammal vän och räckte henne handen.
»Jag stiger på», sade hon med närvös otålighet och
gick hastigt in i köket, dragande dörren i lås efter sig.
Hon kastade sig ned på en stol, fixerade den gamla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
