Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Elfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte så litet illmariga frun så skarpt hon kunde och
frågade rakt på sak:
»Har inte herr Brun kommit hem?»
Fru Qvist återgäldade med en blick, som innehöll
åtskilligt och hvilken på det högsta misshagade Olga.
»Nej visst inte», sade hon, »och jag som trodde att
fröken kände den saken bättre än jag.»
Olga insåg, att hon inte kunde gå förbi en förklaring,
om den också blef aldrig så kort.
»Vi skildes åt i Köpenhamn för någon vecka tillbaka»,
svarade hon entonigt, »herr Brun reste till Paris och jag
till Stockholm . . . Har han inte skrifvit hem till fru Qvist
någon gång från Paris?»
»Inte en rad. Jo, det skall fröken tro, att han
skrifver bref! Det vore väl det sista, han gjorde. Han är rent
omöjlig att få till något sådant.»
»Ja, jag kan förstå det.»
Hon lät undfalla sig orden snabbare än hon tänkte.
Det lät som en anklagelse, och hon ångrade dem, så fort
de voro uttalade.
»Har han inte skrifvit till fröken heller?» frågade fru
Qvist. »Det måtte väl inte ha händt honom något . . .
sorgligt . . .» fortsatte hon med ängslig uppsyn.
»Vi skola väl hoppas det bästa», svarade Olga kallt.
Hon kände sig icke alls tillfredstäld med att ha på detta
sätt gjort hushållerskan till sin förtrogna. Men hon hade
åtminstone fått veta, att han inte var i Stockholm.
»Nå, härskapet hade trefligt i Köpenhamn?»
Fru Qvist framkastade frågan liksom för att komma
öfver till ett annat ämne.
»Jo, där har man ju alltid roligt», svarade Olga med
ett tvunget leende.
»Jaså, fröken har varit där förut» – fru Qvist drog
mycket riktigt den slutsatsen af Olgas ord.
»Nehej då, men jag kan föreställa mig det . . . i en så
stor stad, där det alltid är så mycket resande . . .»
»Ja visst, ja . . .» inföll fru Qvist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
