Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slafvinna, hon hade gifvit honom hvarje närv, hvarje muskel,
hvarje blodsdroppe i sin varelse. Han hade dragit henne,
skickligt och systematiskt, allt närmare sig med kurtis,
smicker, löften och smeknamn. Och när han så fylt sin
egen njutningsbägare till brädden genom att mottaga den
glödande tillgifvenhet, som hon var mäktig att skänka,
for han ifrån henne, enkelt och lätt som man byter om
en rätt på middagsbordet, för att i en annan kvinnas armar
under någon flyktig paus i den nya kärleksduetten leende
erinra sig den lilla älskogssjuka tokan, som han några
månader begagnade som leksak.
Ah, hvad hon hatade honom gränslöst! Hon skulle
velat strypa honom, om hon haft honom i sina händer.
Men han kunde ju handla, som han behagade! Hvad skulle
hon göra honom. Han skulle bara le ett ironiskt leende,
när han kom tillbaka, och framställa det som en infam
osanning.
Åh nej, det var ingen osanning. Hon såg nog
tydligen hur det hängde ihop. Hvarför hade han inte skrifvit,
hvarför hade han inte kommit hem när han lofvat. För
honom var hon en simpel sköka, ingenting annat. Så
behandlar man icke en kvinna, som man aktar eller älskar.
Hon skar tänderna och ögonen lyste af hämndbegär.
En sköka – – – ja, det var hon äfven i världens
ögon. Det gick inte att dölja. Hennes skam skulle synas
allt tydligare för hvarje dag. Var det en skam att alstra
ett lif af sitt eget lif? Ja, under de omständigheter, som
hon gjort det.
Men hvad skulle hon ha brytt sig om världens dom,
blott att han, barnets fader, stått vid hennes sida; blott
hon fått älska och blifvit älskad tillbaka.
Men nu stod hon här ensam – – – ensam. Hon
hade inte en enda, hon kunde meddela sig med eller söka
tröst utaf. Hon hade valt sitt öde och hon skulle aldrig
i världen kunna vända tillbaka som en förkrossad
Magdalena.
Nej, aldrig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
