- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
163

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Hvad beror det på?»

»Hvart Ni ämnar er. Jag funderar på att gå in till
Berns».

»Ert bestämda beslut?»

»Mitt absolut bestämda!»

Han tycktes fundera en sekund, som om han drog sig
för att gå dit i hennes sällskap. Men så kort, att Olga
knappt märkte det.

»Jag böjer mig för er önskan», sade han raskt och
bjöd henne armen med en belefvad bugning. »Får jag lof?»

Hon trädde behändigt sin arm under hans, och de
fortsatte med långsamma steg. Hon kände, huru han skälfde
af åtrå, när sidan af hennes unga, slanka kropp snuddade
mot hans. Det roade henne att väcka hans manliga
passion. Hon tryckte sin armbåge hårdt mot hans höft. Hon
fick en allt starkare medvetenhet om makten af sitt kön
öfver den stora flocken af lättsinniga kurtisörer.

Där inne i den gyllene krogsalongen spredo de
hundratals små elektriska ljusen ett bländande sken öfver den
pokulerande publiken. Där var fyldt af rök och
punschångor, men varmt och gladt. Olga kände det som en
ofantlig njutning att få slå sig ned här bland den
skämtande, stojande skaran. Hon hade gått som en enstöring
så länge, att det var ett rent behof för hennes natur att
åter träda in bland de på nöjenas breda allfarsväg jagande
mänskoskarorna.

De lyckades komma öfver en soffa invid en af de
kollossala speglarna, som återgaf den motsatta väggens
guldglitter och salens brokiga mänskohvimmel. Olga kastade
en hastig blick i densamma, innan hon satte sig med
ryggen emot den. Hon såg, att hennes ansikte strålade af
spänning och lefnadsglädje. I detta ögonblick hade hon
glömt sina sorger. Det var icke en sådan där hjärtevarm,
innerlig lifsfröjd, som under de första veckorna hos Brun,
hon nu kände, men det var ändå som att födas till ett
slags nytt lif, när hon sög in några kraftiga andedrag af
bachisalongens ljus och glam.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free