- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
167

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

visst ingenting emot, att han satt kvar. Han såg ju
städad och intressant ut och föreföll att ha godt om pängar.

Den vajande plymhatten och de sparkande benen i
svart trikå hade efterträdts af andra tribundockor. Två
franska duettister, hon i hvit sidenklädning och han i röd
frack och svarta sidenbyxor, hade guppat med bakdelarna
mot hvarandra under det att de sjöngo sina lätta franska
chansonetter, en tysk clown med hvitmåladt ansikte och
gredelin nästipp musicerat på dricksglas, mungiga och
handklavér, och en dansk soubrett med en genomskinlig
klädning af silfverskir och köttfärgade trikåer sjungit glada
visor på sitt modersmål, hvilket språk tyckes särskildt
vara gjordt för att begagnas i varietésånger.

Den första punschbutäljen stod där nu tömd på
bordet. Olga hade druckit minst tre fjerdedelar utaf den.
Den distinguerade herrn såg tydligt att hennes ögon hade
blifvit något dimmiga och skrattet onaturligt chargeradt.
Hennes fåordiga dysterhet hade också börjat ge vika. Hon
gjorde skämtsamma inlägg om tribunens »artister» och
svarade ögonblickligt och lifligt, så fort han stälde någon
fråga till henne. Hon var i rusets första stadium, och då
han inte kände hennes tämperament, vågade han icke
erbjuda henne mera dryckjom, äfven om det var hans plikt
som frikostig kavaljer.

Olga såg att punschen var slut och satt inom sig själf
och undrade, om det inte skulle tagas in mera. Nej, det
hördes icke af. Hon smakade då och då något litet på
det, som hon hade kvar i glaset, men han satt fullkomligt
ogenerad och såg på, huru hon drack apollinarisvatten.
Var han snål? Det var inte möjligt. En halfva punsch
kostar en och tjugofem, och det var ju en spottstyfver.
Aha, han var kanske rädd för att hon skulle bli drucken
och ställa till någon liten skandal. Javisst! Hvilken
försiktighet! Lilla oskuld, tänkte hon, du är allt bra rädd om
ditt anseende så här offentligt. Tänk om din unga
dryckessyster skulle bli pirum och börja på att hojta . . . och
hela publiken skulle vända sig om och titta på henne och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0167.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free