- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
169

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

halftimma . . . hva? . . . Är Ni rädd för att ta in mer?...
Tror Ni, att jag skall bli full . . . hva’ . . .?»

Hon lade bägge armbågarna på bordet, lutade
hufvudet tungt mot händerna och skrattade som en hånande
bachantinna. De närmast sittande började nu att sluka
dem med nyfikna blickar.

Den elegante herrn fann sig på det högsta generad.
Han klingade häftigt på kyparn och reste sig med rynkade
ögonbryn.

»Ni uppför er opassande», sade han lågt, men dock
så att Olga tydligt hörde det, »märker Ni inte att man
observerar oss».

»Asch, man skall väl inte va’ så förskräckligt noga.»

Hon hastade hufvudet bakåt med en försmädlig knyck.

När han betalt kyparn, lutade han sig öfver henne
och hviskade litet mera vänligt:

»Kom, så gå vi – här är ju intet nöje att sitta
kvar.»

»Nej tack, min herre, jag går när jag själf vill.»

Hon vände honom ryggen med en föraktlig min.

Han hade således ingen annan utväg än att gå, ty
Olgas uppförande väckte allt starkare uppmärksamhet.

Olga satt ensam kvar. Hon funderade nästan på att
på egen hand rekvirera punsch, men hon hade dock så
mycket besinning kvar att hon icke gjorde det.

När hon nu icke hade något sällskap längre, började
hon att närmare betrakta salen och dess gäster. Midt
framför sig hade hon en läktare. Det var icke den s. k.
diplomatläktaren, dit det är en särskild entré på femtio
öre och som på sätt och vis är förbehållen åt
gardesofficerare och annat dylikt »bättre folk». Nej, det var den
motsatta, öfver hvars barrier man oftast kan se en rad af
kvinnohufvuden, hvilkas svajiga hattar, spelande ögon och
lifliga minspel tillkännagifva att de tillhöra officerskåren i
lasternas lätta garde. De välja en plats, där de både
själfva blifva observerade som ock kunna ha en öfverblick
på herrpubliken där nedanför. De sitta där med en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free