Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tolfte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ni har allt fått bra betaldt for den här missionen,
inte sant?»
Portieren försökte att taga på sig en oskyldig min
och gjorde en djup bugning.
»Min fröken . . .!»
»Säg den där herrn, att han kan stiga på om en kvart,
men inte förr», afbröt hon, »jag lämnar dörren olåst.»
Utan att invänta svar gick hon in och slängde dörren
igen. Hon hörde portieren skynda bort i korridoren.
Hon slet af sig kläderna med feberaktig brådska,
blåste ut ljuset och kastade sig i sängen, närvöst
uppfångande hvarje ljud, som nådde in i rummet.
Om några minuter öppnades dörren och i skenet från
korridorens nattlampa såg hon den noble herrn med det
mörkbruna helskägget.
Det klack till inom henne. Hon kände hjärtat slå af
en besynnerlig ängslan. Hon knep ihop ögonlocken.
»God afton!» hörde hon honom säga.
»Ni får icke tända ljus!» framkastade hon tvärt.
»Som Ni behagar.»
De växlade inte ett ord vidare. Hon hörde hans
brådskande afklädningsrörelser, medan hon låg med sina
vidöppna ögon och stirrade ängsligt ut i hotellrummets djupa
mörker.
Det var som om hon väntade att en dörr plötsligt
skulle öppnas och Edvard Brun i strålande belysning skulle
inträda, jaga bort den andre med sin välbekanta
dramatiska gest och strålande af återseendets glädje sluta henne
i sina armar.
Men nej, det öppnades ingen dörr vidare. Hon hörde
endast den andres starka andedrag några fot ifrån sig.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
