Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
för sig själf, när hon fick syn på den, med ett cyniskt
skratt.
Sängkammarens målning tecknade en halft naken kvinna,
som kastat sig i en lättsinnigt vårdslös ställning midt på
golfmattan för att leka en yster lek med några små
utomordentligt söta kattungar, som tassade på hennes hvita
kropp. Fastän motivet ingalunda kunde från vanlig
synpunkt få namn af anständigt, var dock den så väl målad,
att den blef en klingande hymn till den liniesköna
kvinnokroppens ära. »Du har ju en utomordentlig smak», hade
grefven sagt, då han fick se den på sin plats öfver
sängen. »Kanske det», hade Olga svarat, i det hon tagit på
sig en humoristiskt tillgjord min af oskuld och
omedvetenhet.
Denna praktvåning i miniatyr för den rike grefve von
Reiers’ mätress hade Olga med grefvens sedelbundtar på
åtta dagar som med ett trollslag väckt fram. Hon hade
visat ett intresse för hvarje detalj, som närmade sig det,
med hvilket en ung hustru inreder boet åt sig och sin
älskade. Hon hade nedlagt ett intensivt arbete, som om
hon tänkte att för hela sitt lif bli värdinna i den lilla
hemtrefliga, komfortabla tillflyktsorten.
Hvilka erfarenheter hade hon då gjort under de
fjorton dagar, som hennes bekantskap med grefven varat?
Hon hade i honom funnit en tillbedjare af annan
beskaffenhet än Brun. Den sistnämde hade nog varit generös
och älskvärd, men det hade under hela deras samvaro
legat något öfverlägset och fordrande i hans person och
uppförande. Han hade ständigt låtit henne genom ett visst
sätt veta, att det var hon, som kommit till honom, och
icke han till henne. Mellan grefven och Olga var det ett
omvändt förhållande. Här var det han, hvilken kom som
den ödmjukt tiggande, och hon, som delade ut så små
eller stora smulor af sina behags och sin skönhets
rikedomar, som det föll henne in. Grefven hade från första
ögonblicket blifvit hennes slaf, som artigt böjde sig för
hennes nycker och öfversåg med hennes humörs skiftningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
