Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon gör en knappt märkbar antydan att vilja stiga
upp.
»Nej, nej, sitt stilla. Här sitter jag lika bra», svarar
han och kastar sig ned i länstolen, intagande en bekväm
ställning.
Så sitta de en lång stund alldeles tysta, njutande af
hvilan och rummets värma, slöande till genom insupandet
af rummets starkt parfymerade luft, stirrande med
drömmande blickar i eldstadens kol, under hvilkets svarta yta
det glimmar af rödt.
Det är som en familjeidyll, full af trefnad och frid.
Ingen människa, som icke kände dem, skulle gissat annat
än att det var ett äkta par, hvilka båda voro flegmatiskt
temperament, som satt sig för att halfsofvande njuta hvila
under smältandet af en nyss intagen stark middag.
Och detta är samma Olga, hvilken nyss satt sitt eget
lefnadsförhållande, som hon målade ut med drastiska
färger af lefnadslust och fästglädje, i absolut motsats till
familjelifvets dygdiga, enformiga fridfullhet.
Så kan lifvets ironiska öde gyckla med människorna!
Men . . . hon anade nog något annat, när hon formade
sin tanke. Hon anade, att dessa rum helt säkert skulle
få bevittna scener af växlande karaktär. Hennes liberale
herre skulle väl inte alltid vilja sitta så här i maklig
tystnad framför falnade kol . . .
»Jag har en sak att föreslå dig!»
Det var grefven, som afbröt tystnaden med dessa ord.
Olga ryckte till, som om hon plötsligt blifvit väckt ur
en god sömn. Hon lyfte hufvudet, och i det hon vände
sig mot honom, lät hon endast undfalla sig ett utrop:
»Jaså!»
Men det lät inte likgiltigt, utan tämligen intresseradt
och nyfiket.
»Jag har tänkt att vi skulle ställa till en liten
invigningsfäst, när vi nu ändtligen fått din lilla våning alldeles
färdig. Hvad säger du om det?»
Han lutade sig mot henne, lade handen med en öm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
