- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
192

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

pensionatets sippa, naiva flickslynor. Men hurudan var denna krets,
med hvilken hon hoppades att ofta sammanträffa under de
dagar, som nu kommo, beskaffad?

’Du och jag?’ De förstodo båda, hur innehållsrik och
menande den var, denna korta fråga.

Han svarade inte genast. Han drog undan sin hand
från hennes knä, lutade sig åter bakåt mot länstolens
ryggstöd, tog långsamt en cigarett ur bröstfickan, tände den och
blåste ut ett rökmoln.

»Naturligtvis måste vi ha sällskap!»

Det var allt, hvad han sade.

»Hvarför behöfde du dröja så länge med att svara?»
frågade Olga i butter ton.

Han svarade med ett kort men hjärtligt skratt.

»Jag tyckte att svaret var alldeles öfverflödigt»,
svarade han.

»Nå, hvilka tänker du anmoda komma hit?»

Hon sökte framställa frågan så likgiltigt och
behärskadt som möjligt, men det hördes dock, att det jäste en
brinnande nyfikenhet därunder.

»Det var just det, vi skulle tala om!»

»Jag har inga på förslag», inföll Olga ögonblickligt.

»Jag har nog åtskilliga att föreslå, men jag vill, att
du skall godkänna dem», sade han, allvarligt och artigt.

»Den här frågan måste du afgöra själf. Vi ha ju inga
gemensamma bekanta.»

»Nå, då skall jag ge beskrifning på några, så får du
försöka att afgifva ett omdöme.»

Han steg upp, i det han sade detta, och började att
spatsera rundt kring rummet, blossande på cigarretten.

»Jag börjar då med herrarna. Där finnas åtskilliga
bland mina bekanta, som äro lifvade för en liten dylik . . .
familjefäst. Till exempel löjtnant Burre, en förträfflig
bassångare, en ständigt leende ung man, som sprider en smula
solsken omkring sig, hvarhälst han uppträder. Vidare
kommer jag att tänka på en notarie Askberg, af god
familj, ytterst belefvad, till och med lite väl mycket korrekt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free