- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
196

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

– – hon kände, hur blodet kokade i ådrorna, som om
det ville spränga dem.

Han hade alltså återkommit i sällskap med Lissy.
Och nu fördes detta till henne af den andre, den, som
köpt henne för lyx och guld! Han hade icke en aning
om hvad som rörde sig i hennes hjärna, då han uttalade
det sista kvinnonamnet.

Han gick lugnt och rökade sin cigarett, väntade på
hennes svar. Det dröjde en minut, under det dessa
tankar med blixtens hastighet jagade genom själen, och
kroppen skälfde under intrycket af sinnesrörelsen.

Och nu låg det i hennes hand att afgöra om »vackra
Lissy» och hon skulle sammanträffa – den ena som gäst
och den andra som värdinna.

Hvilken omätligt stark frestelse hon kände att få se
den sköna damen! Men skulle hon kunna behärska sig?
Skulle hon kunna uppträda artigt i sin roll som värdinna
mot denna kvinna, som ryckt hennes älskare ifrån henne?
Hon skulle försöka. Nyfikenheten var i detta ögonblick
starkare än oviljan.

Hon ville dock icke bestämma sig genast.

»Lissy – –», upprepade hon, »jag har bestämdt hört
talas om henne förut. Kalla de henne inte för ’vackra
Lissy’?»

»Jo, mycket riktigt – –»

»Och hon kommer senast från Paris?»

»Jag tror det . . . Men hur känner du den saken?»

»Genom en ren slump. Jag kom händelsevis att lyssna
till ett samtal en gång – –»

Hon sade det så lugnt, som om det inte rörde henne
det minsta. Hon förstod redan konsten att förställa sig.

»Känner du henne väl?» fortsatte hon, i det hon gaf
honom en blick, som innehöll mycket, men mest vanlig
kvinlig nyfikenhet.

»Helt flyktigt, det försäkrar jag», svarade han i en
ton, som föreföll alldeles ärlig. »Dock tillräcklig för att
hon skulle mottaga en inbjudning från mig. Hon vill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0196.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free